Q&A

Varför finns det ett behov av att agera på EU-nivå kring användningen av engångsplast?

Det finns ett antal skäl till att agera kring frågan om användningen av engångsplastprodukter:

  • Det är en miljöfråga. Marint avfall är ett stort problem i Europa och bidrar till förorening av den marina miljön. Det medför även kostnader för samhället – från upprensning av stränder och påverkan på turism till potentiella hälsohot. Dessa kostnader fördelas lika mellan privata och offentliga budgetar. Därför finns det ett behov av att åtgärda frågan om användningen av engångsplastprodukter, som skräpar ner på ett påtagligt sätt och ofta läcker ut från avfallsinsamlingssystem, vilket slutligen bidrar till mer än hälften av det marina avfallet.
  • Det är ett problem för den inre marknaden, eftersom fler och fler medlemsländer eller lokala myndigheter vidtar enskilda åtgärder för att förbjuda olika typer av engångsplast, medan gräsrotsrörelser syftar till att minska konsumtionen av vissa typer av produkter. Risken för fragmentering är verklig, och det måste finnas lika villkor för alla aktörer.
  • Det är en ekonomisk möjlighet, att förnya och ersätta de mest skadliga engångsplasterna med mer innovativa produkter eller affärsmodeller – exempelvis genom att bygga vidare på EU:s ledande roll inom bioekonomin, eller genom att skapa återtagnings- och återanvändningssystem som skapar lokala jobb. Denna lagstiftning kommer att ge klarhet och de stordriftsfördelar som behövs för investering och innovation på den inre marknaden.
  • Det stöds av medborgarna. EU-medborgarna är medvetna om frågan och vill se åtgärder. Enligt en nyligen genomförd Eurobarometer-undersökning oroar sig 87 % av européerna för plasters påverkan på miljön, och 74 % oroar sig för deras påverkan på hälsan. 94 % anser att produkter ska utformas för att underlätta återvinning, och samma procentandel anser att industrin och återförsäljarna måste försöka minska antalet plastförpackningar.

Varför har kommissionen föreslagit ett nytt direktiv för att hantera problemet med marint avfall?

Mer än 80 % av allt marint avfall består av plast. EU-kommissionen har föreslagit nya EU-omfattande regler inriktade på de tio engångsplastprodukter som oftast förekommer på Europas stränder och i havet, samt förlorade och övergivna fiskeredskap. Dessa produkter är den största delen av problemet. Tillsammans utgör de 70 % av allt avfall i havet.

För att ta itu med detta problem har kommissionen presenterat en omfattande uppsättning åtgärder. Direktivet mot användning av engångsplast är en integrerad del av den bredare strategi som tillkännages i plaststrategin, och en viktig faktor i handlingsplanen för en cirkulär ekonomi. Genom detta förslag uppfyller Europa sina åtaganden på en global nivå för att hantera problemet med marint avfall som kommer från Europa.

Vilken inverkan kommer detta direktiv att ha på det marina avfallet?

Genomförandet av detta förslag syftar till att minska nedskräpningen av de tio engångsplastprodukterna med mer än hälften. Detta kommer att förhindra miljöskador, som annars skulle kosta 223 miljarder euro år 2030. Det kommer även att förebygga utsläpp av 3,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter senast 2030.

Detta förslag har även ekonomiska fördelar. Att ersätta engångsplastprodukter med mer innovativa alternativ kan skapa upp till 30 000 jobb, vilket bygger vidare på EU:s ledande roll inom bioekonomin.

Vilka är huvuddelarna i kommissionens förslag?

Detta initiativ är direkt inriktat på de tio engångsplastprodukter som oftast återfinns på EU:s stränder samt övergivna, förlorade och bortskaffade fiskeredskap – som tillsammans utgör 70 % av alla marina avfallsföremål. Förslaget tar itu med de grundläggande orsakerna till problemet. Det innebär att en översyn görs över hur dessa produkter produceras, distribueras och används av företag och konsumenter, hur de bortskaffas, och hur vissa av dem i slutändan hamnar på stränder, i hav och oceaner.

Följande uppsättningar åtgärder föreslås:

  • Ett förbud mot plastinnehåll, eller delar av plastinnehåll i vissa produkter, såsom bomullspinnar i plast, bestick, tallrikar, sugrör, drinkomrörare och ballongpinnar, som alla kommer att behöva tillverkas uteslutande av mer hållbara material.
  • Mål om konsumtionsminskning: Medlemsländerna kommer att behöva minska användningen av livsmedelsbehållare och dryckesmuggar i plast.
  • Skyldigheter för producenter, som måste hjälpa till att täcka kostnaderna för avfallshantering och upprensning, samt kostnaderna för medvetandegörande åtgärder kring användningen av engångsplastprodukter.
  • Insamlingsmål: Medlemsländerna kommer att bli skyldiga att samla in 90 % av alla engångsplastflaskor senast 2025, till exempel genom pantsystem.
  • Märkningskrav: Vissa produkter kommer kräva en tydlig och standardiserad märkning som visar hur avfallet ska bortskaffas, produktens negativa miljöeffekter och förekomsten av plast i produkten.
  • Åtgärder för att höja medvetenheten: Medlemsländerna kommer att bli tvungna att informera konsumenterna om de negativa effekterna av nedskräpning från plast för engångsbruk och fiskeredskap, samt om tillgängliga återanvändningssystem och avfallshanteringsmetoder för sådana produkter.

Förslag till ett direktiv mot användning av engångsplast: viktiga dokument

Hur identifierade kommissionen de produkter som direktivet är inriktade på?

Förslaget fokuserar på de tio engångsplastprodukter som oftast förekommer på Europas stränder. Dessa representerar 86 % av alla engångsplastprodukter på stränder och omkring hälften av allt plastavfall i havet.

Kommissionens gemensamma forskningscentrum samlade in och behandlade data i samband med genomförandet av ramdirektivet om en marin strategi, och byggde vidare på arbetet med de fyra regionala havskonventionerna och arbetet av EU:s tekniska arbetsgrupp för marint avfall. Ett representativt urval användes omfattande 276 stränder i 17 EU-medlemsstater och fyra regionala hav under 2016. De 355 671 observerade föremålen rankades utifrån förekomst. Resultaten tar hänsyn till andra övervakningsåtgärder och drar slutsatsen att de tio produkter som oftast förekommer har varit stabila över tid och över olika regionala hav.

Vilka tio produkter har valts ut?

De plastprodukter som kommissionen fokuserade på är bomullspinnar, bestick (inklusive tallrikar, sugrör och omrörare), ballonger och ballongpinnar, livsmedelsbehållare, dryckesmuggar (inklusive lock), flaskor och dryckesbehållare, cigarettfimpar, påsar, chipsförpackningar och godispapper, våtservetter och sanitetsprodukter samt fiskeredskap.

I vilket rättsligt sammanhang ingår förslaget?

Under 2015 innefattade paketet för den cirkulära ekonomin förslag för att modernisera EU:s avfallslagstiftning, kring vilken ett avtal mellan institutionerna ingicks i december 2017. Den nya lagstiftningen omfattar allmänna bestämmelser om avfallshantering och marint skräp.

Den 16 januari 2018 antog kommissionen ”En europeisk strategi för plast i en cirkulär ekonomi”, vilken fastslår att marint avfall fortsatt utgör ett problem och att plast är en betydande källa till föroreningar. Den bekräftar genom handlingsplanen att ytterligare åtgärder kring fiskeredskap, inklusive ett utökat producentansvar och/eller pantsystem kommer att undersökas.

Kontrollförordningen för den gemensamma fiskeripolitiken innehåller åtgärder kring återhämtning och rapportering av förlorade fiskeredskap samt ett krav på märkning av fiskeredskap. Den europeiska havs- och fiskerifonden (EMFF) gör det möjligt för medlemsländerna att ekonomiskt stödja insamlingen av marint avfall, samt att investera i hamnanläggningar för avfallsinsamling.

Kommissionens lagstiftningsförslag från 2018 om mottagningsanordningar i hamn innefattar åtgärder för att säkerställa att avfall som har genererats på fartyg eller som har insamlats till havs, återförs till land och hanteras på ett korrekt sätt. Det hänvisar uttryckligen till kommissionens övervägande kring ytterligare åtgärder för fiskeredskap. Den 30 maj 2018 antog kommissionen ett förslag till översyn av fiskerikontrollsystemet, vilket kommer att förbättra reglerna kring rapportering av förlorade fiskeredskap, t.ex. genom införandet av rapportering och återhämtning av dessa.

I vilket offentlig sammanhang ingår förslaget?

Allmänheten är känslig för miljöpåverkan av plast. Eurobarometer-undersökningar har visat att europeiska medborgare oroar sig över den påverkan som vardagliga plastprodukter har på deras hälsa (74 %) och på miljön (87 %).

Dokumentärer som A Plastic Ocean eller BBC:s Blue Planet II uppmärksammade den breda allmänheten på omfattningen av detta globala problem. 33 % av européerna anger havsföroreningar som den viktigaste miljöfrågan.

Genomförandet av plastpåsedirektivet visar att restriktiva åtgärder kan ge omedelbara resultat och få allmänhetens godkännande. Dess genomförande visar att även små avgifter för lätta plastpåsar (omkring 1 kr) kan leda till en betydande konsumtionsminskning under en kort period. I Irland ledde införandet av en skatt på shoppingkassar i plast inte bara till en minskning på 90 % av återförsäljningsställenas utbud av plastpåsar, utan även till en markant nedgång av påsar som hittats på stränder, från i genomsnitt 18 plastpåsar/500 m 1999, till 5 under 2003.

Det offentliga samrådet som ägde rum mellan december 2017 och februari 2018 fick mer än 1 800 bidrag, och visade att det finns en medvetenhet om behovet av åtgärder kring engångsplast både hos den breda allmänheten och hos intressenter. 98,5 % av de svarande anser att åtgärder för att ta itu med marint skräp i form av engångsplast är ”nödvändiga”, och 95 % anser att dessa är ”nödvändiga och brådskande”. Över 70 % av alla tillverkare och över 80 % av alla varumärken och återvinningsaktörer ansåg att åtgärder är ”nödvändiga och brådskande”. Rättslig klarhet och investeringssäkerhet kring en enhetlig inre marknad är avgörande för alla företag som är inblandade i plastvärdekedjan.

Jag är en producent av engångsplast. Kommer jag att behöva betala upprensnings- och återvinningskostnader?

System för ett utökat producentansvar (EPR) håller tillverkare och producenter ansvariga för de material de använder genom att ge dem det ekonomiska och miljömässiga ansvaret för upprensning av sina produkter efter användning. Det finns redan väletablerade system för förpackningar, där producenter samtycker till att bidra. I och med EU:s nyligen antagna avfallslagstiftning från maj 2018 är EPR obligatoriskt för alla förpackningar. Dessa EPR-system kan innefatta kostnader för upprensning av avfall.

Producenter har ett ansvar för att bidra till upprensnings- och återvinningskostnader, eftersom de bidrar till problemet uppströms med sina produktionsmetoder. För närvarande betalas kostnaderna för nedskräpning av engångsplastprodukter av den offentliga sektorn – i slutändan av skattebetalarna – men även av andra privata aktörer såsom turist- och fiskenäringarna, som påverkas starkt av marint avfall.

Vad kommer att ändras avseende fiskeredskap som innehåller plast?

Övergivna, förlorade eller bortskaffade fiskeredskap utgör cirka 27 % av marina avfallsföremål, vilket motsvarar över 11 000 ton per år. Fiskeredskap är utformade för att fånga fisk och kommer att fortsätta vara det även om de går förlorade (”spökfiske”), vilket orsakar stora skador på den marina miljön. Plasten som används i fiskeredskap har en väldigt hög återvinningspotential, men den nuvarande återvinningsmarknaden är ganska liten och mycket lokaliserad.

Detta förslag syftar till att ”sluta cirkeln” för fiskeredskap genom införandet av ett system för utökat producentansvar för redskap som innehåller plast. När de väl har flutit i land ska fiskeredskap i plast tas om hand av producenterna av delar av fiskeredskap i plast, och inte av hamnarna. Fiskare och hantverkare av fiskeredskap som innehåller plast kommer inte att omfattas av systemet för ett utökat producentansvar.

Tar detta förslag itu med utmaningen med mikroplast?

En hög andel av mikroplasten i våra hav härrör från fragmenteringen av större plastbitar, så genom en minskning av plastavfall kommer förekomsten av mikroplaster att minska.

Vissa mikroplaster har avsiktligt tillsatts i produkter (exempelvis i kosmetika, målarfärger eller tvättmedel), och kommissionen har påbörjat ett separat arbete för att begränsa dessa genom att begära att den europeiska kemikaliemyndigheten granskar den vetenskapliga grunden för ett övervägande av en begränsning.

Andra mikroplaster hamnar i havet på grund av produktanvändning (exempelvis damm från däckslitage och/eller textiltvätt), eller från primär plastproduktion (exempelvis spillprodukter vid förproduktion av plastpellets). Kommissionen kommer att ta itu med denna typ av förorening genom metoder för att mäta mängderna av utsläppta mikroplaster, bättre märkning, möjliga reglerande åtgärder och en ökad infångning genom avloppsvattenhantering.

Föregicks utvecklingen av initiativet av ett offentligt samråd?

Ja. I linje med kraven på bättre lagstiftning har det genomförts samråd med berörda parter, ett offentligt samråd och grundliga konsekvensanalyser, som en förberedelse inför dagens förslag. I det offentliga samrådet mellan december 2017 och februari 2018 var 95 % av de tillfrågade överens om att åtgärder för att komma till rätta med engångsplast är både nödvändiga och brådskande, och 79 % ansåg att dessa åtgärder bör vidtas på EU-nivå för att vara effektiva. 70 % av tillverkarna och 80 % av varumärkena svarade även att åtgärder är nödvändiga och brådskande. 72 % har skurit ned på användningen av plastkassar, och 38 % av dem har gjort det under det senaste året.

Nästa steg

Kommissionens förslag kommer nu att gå vidare till Europaparlamentet och rådet för antagande. Kommissionen uppmanar de andra institutionerna att behandla detta som en prioriterad fråga, och att försöka nå konkreta resultat för EU:s allmänhet före valet i maj 2019.

Mot vem riktar sig kampanjen mot användning av engångsplast?

Kampanjen riktas mot konsumenter som är medvetna om betydelsen av plastavfall och marint avfall. De är bekymrade över problemets omfattning, men har ännu inte genomfört denna kunskap i sina dagliga val. Den syftar till att främja hållbara alternativ till användning av engångsplast, och inbjuder deltagare att vidta åtgärder för att ändra sitt förhållningssätt gentemot plast.

Kampanjen riktar sig till alla européer, med ett särskilt fokus på ett antal utvalda EU-länder: Bulgarien, Grekland, Italien, Polen, Portugal, Rumänien och Spanien. Utöver material på engelska, har även material på dessa länders språk utarbetats.

När kommer kampanjen att genomföras?

EU-kommissionens kampanj mot användning av engångsplast lanserades den 5 juni 2018, på Världsmiljödagen, vilken detta år hade temat ”Bekämpa plastföroreningar”. Den fokuserar på en särskild kategori av engångsplastartiklar varje vecka, däribland bomullspinnar, plastpåsar, kaffemuggar och lock, plastsugrör, plastbestick, klubbor och godispapper samt plastflaskor.